"Löftet" av Renzo Aneröd.
Jag har just avslutat en av de absolut sämsta böcker jag någonsin har haft det tvivelaktiga nöjet att läsa. Uttrycket "den var så dålig så att den var bra" passar in här.
Boken hette "Löftet" av Renzo Aneröd och jag har aldrig någonsin läst något så formidabelt amatörmässigt och ÖVERTYDLIGT. Klyschorna var staplade på varandra och ibland så gapskrattade man och jag lovar, författaren försökte inte ens vara humoristisk eller ens ironisk vilket gör det hela ännu mer skrattretande.
Till råga på allt så gör han författarens absolut största misstag; hans politiska åsikter och engagemang lyser igenom titt som tätt. Som om inte detta skulle räcka så märks det att han innerst inne beundrar gangsters, han tycker att det är tufft med förortsligister och deras "kultur", han tycker att överåriga och tatuerade bikers är bland det coooooolaste som finns och han jämför på fullaste allvar Hammarkullen med "andra länder i Tredje Världen" (!)
Jag hade inte sagt något om killen hade varit nitton år, då hade man kunnat ursäkta hans illa dolda beundran för folk som knarkar och begår brott bara för att de kommer från förorterna och för att "folkhemssverige har svikit dem", men karln är nästan fyrtio år!
Killens klantigt skrivna texter beskriver torpeder från MC-klubbarna, juggemaffia, kokainsniffande och brassrökande invandrarungdomar och nazister i en salig röra och det märks att han finner deras värld sådär farlig och cool som ungdomar brukar göra innan de växer upp och mognar.
Mycket riktigt så är det en bild på bokomslaget där Renzo själv sitter med sin rakade skalle och spänner sina tatuerade armar och presenterar sig själv bl a som en hårdrockande MC-kille som gillar styrketräning, kampsport, samhällsengagemang och naturligtvis har han varit... *Hajenstråkar* en stor och tuff hamnarbetare en gång i tiden! WOOOOH!!!
Nä fy fan, det blir bara för mycket!
Så om ni har några författarambitioner, läs skiten och upptäck att ni vid jämförelse är riktigt bra! Kan de ge ut sådan skit så är ni ämnen för Nobelpriset!
Boken hette "Löftet" av Renzo Aneröd och jag har aldrig någonsin läst något så formidabelt amatörmässigt och ÖVERTYDLIGT. Klyschorna var staplade på varandra och ibland så gapskrattade man och jag lovar, författaren försökte inte ens vara humoristisk eller ens ironisk vilket gör det hela ännu mer skrattretande.
Till råga på allt så gör han författarens absolut största misstag; hans politiska åsikter och engagemang lyser igenom titt som tätt. Som om inte detta skulle räcka så märks det att han innerst inne beundrar gangsters, han tycker att det är tufft med förortsligister och deras "kultur", han tycker att överåriga och tatuerade bikers är bland det coooooolaste som finns och han jämför på fullaste allvar Hammarkullen med "andra länder i Tredje Världen" (!)
Jag hade inte sagt något om killen hade varit nitton år, då hade man kunnat ursäkta hans illa dolda beundran för folk som knarkar och begår brott bara för att de kommer från förorterna och för att "folkhemssverige har svikit dem", men karln är nästan fyrtio år!
Killens klantigt skrivna texter beskriver torpeder från MC-klubbarna, juggemaffia, kokainsniffande och brassrökande invandrarungdomar och nazister i en salig röra och det märks att han finner deras värld sådär farlig och cool som ungdomar brukar göra innan de växer upp och mognar.
Mycket riktigt så är det en bild på bokomslaget där Renzo själv sitter med sin rakade skalle och spänner sina tatuerade armar och presenterar sig själv bl a som en hårdrockande MC-kille som gillar styrketräning, kampsport, samhällsengagemang och naturligtvis har han varit... *Hajenstråkar* en stor och tuff hamnarbetare en gång i tiden! WOOOOH!!!
Nä fy fan, det blir bara för mycket!
Så om ni har några författarambitioner, läs skiten och upptäck att ni vid jämförelse är riktigt bra! Kan de ge ut sådan skit så är ni ämnen för Nobelpriset!
Kommentarer
Trackback
